Vaginal atrofi

I Sverige så drabbas ungefär hälften av alla kvinnor i klimakteriet av vaginal atrofi. Bland yngre så är utbredningen däremot mer oklar, men tillståndet har dokumenterats hos personer med nedsatt östrogenproduktion, de som har hormonell obalans och även hos ammande kvinnor. Detta gör att det verkligen finns skäl att anse tillståndet vara något utav en dold folkhälsosjukdom. Utöver begreppet vaginal atrofi så används ett flertal synonymer för att beskriva samma tillstånd, däribland senilatrofisk vulvovaginit, atrofisk vaginit och atrofisk kolpit. Trots förhållandevis utbredd förekomst så är det hela relativt okänt även bland personer som själva är drabbade, vilket av många har förklarats med att det finns en viss tabu kring öppen diskussion om klimakterie- och slidrelaterade besvär. Därför är det inte alltid säkert att förekomsten av vaginal atrofi uppmärksammas som reellt problem.

 

Vad som kännetecknar vaginal atrofi är att slidans vävnad, så som slemhinnor, drabbas av förtunning och återkommande inflammationer. Detta gör att, bland annat, slemhinnorna inte fungerar som de ska, vilket resulterar i såväl torrhet som återkommande smärta. Generellt sett så finns det inget sätt att förebygga eller förhindra att vaginal atrofi uppstår, men regelbunden sexuell aktivitet med följd att blodflödet i slidan ökar har visat sig gynnsamt.

Vilka är symptomen?

Även om vaginal atrofi generell sett kategoriseras som en åkomma som främst präglas av torra slemhinnor så är symptombilden avsevärt mycket mer mångfacetterat. Den som är drabbade upplever utöver torra slemhinnor i de flesta fall samlagsrelaterade smärtor, eller så kallad dyspareuni, återkommande urinvägsinfektioner samt smärta i samband med urinering. På så sätt påverkar det hela underlivet med en mångfacetterad problembild. Detta har gjort vaginal atrofi ganska svårdiagnostiserat då symptomen ofta är diffusa och oregelbundna. För att diagnostisera och utesluta övriga problemrekommenderas därför åtgärder så som undersökning av bäcken, kontroll av syranivåer och urinprov.

Hur behandlas atrofi?

Den allra vanligaste behandlingsmetoden är att tillföra östrogen. Detta kan ske endera via lokal behandling i form av salva som appliceras i underlivet, eller med hjälp av tabletter. Det finns ett flertal receptfria alternativ med god dokumenterad verkan. På senare tid har det även visat sig att peptidhormonet oxytocin har en gynnsam effekt när det kommer till att motverka vaginal atrofi. Om man bara vill mildra symptomen, utan att ta hand om de bakomliggande orsakerna, så har vanliga mjukgörande medel uppvisat god effekt.

 

Ofta så rekommenderas ett sorts helhetsperspektiv där man kombinerar tillgängliga behandlingsmetoder med att undvika stressfaktor. Om smärta uppstår i samband med samlag föreslår ofta att man kombinerar mjukgörande med att låta saker ta sin tid. Om man har icke-övergående problem som påverkar ens vardag är det viktigt att komma i kontakt med en läkare som man har gott förtroende för. Då kan man på gemensam väg hitta lösningar och säkerställa bästa möjliga behandling. Även om det finns ett flertal behandlingsmetoder tillgängliga så är det viktigt att att hitta alternativ som man själv är bekväm med.

 

Källor

Mayo Clinic. Patient care & Health information Vaginal atrophy. Oktober, 2019.

 

Landstinget i Uppsala län. Klimakteriet. Vårdprogram utarbetat i samarbete mellan Akademiska sjukhuset och Primärvården. December, 2012.

 

Läkemedelsverket. Behandling av urinträngningar, 2011.